Att växa upp med föräldrar som dricker för mycket är ett omskrivet ämne från olika vinklar. Vi kommer under våren tipsa om böcker och filmer för dig som vill läsa/se mer. Det kommer vara både fackböcker och skönlitteratur. Du får gärna tipsa oss om böcker/filmer/radioreportage/artiklar eller liknande som du tycker vi ska sprida vidare. Tipsar gör du genom att kommentera direkt här på bloggen, via vår Facebook-sida eller genom att mejla info@vitjul.se
Först ut är Susanna Alakoskis, Svinalängorna. Här kan du läsa DN:s recension av filmen och här hittar du en trailer för filmen.
Filmen bygger på boken Svinalängorna skriven Susanna Alakoski. Här kan du läsa SVD:s recension av boken.
Erik Löfvendahl skriver i SVD “Leena kan uttrycka hur hon upplever föräldrarnas försummelser. Hon och väninnan Riita är hjärtligt trötta på sina respektive föräldrars ständiga festande: ”Fulla vuxna hade gummiarmar och gummiben. Fulla vuxna stank smörgåstårta ur porerna. Fulla vuxna såg aldrig ett barn i ögonen. Vi hatsiktade på dem genom väggarna.” “.
Andreas har sett filmen och här kommer hans tankar och åsikter
Filmen bygger på Susanna Alakoskis debutroman Svinalängorna, som miljonprogamsområdet i Ystad kallades för när filmens huvudkaraktär Leena växte upp. Filmen beskriver, tillskillnad från boken, Leenas uppväxt ur ett vuxenperspektiv där hon blickar tillbaka på en minst sagt problematisk uppväxt. En uppväxt i fattigdom, utanförskap och alkoholism. Filmen har hyllats från alla håll, och spås även nå framgång när denna visas på filmdukarna i Europa.
När filmen visas i Europa kommer förutom utanförskapet och alkoholfrågan säkerligen den barnaga och kvinnomisshandeln som skildras i filmen även väcka stor uppmärksamhet, då det vardagliga våldet mot kvinnor och barn knappt skildrats på bioduken tidigare. Lag mot barnaga saknas fortfarande i flera av EU-länderna och är inget som diskuteras i offentligheten.
Sett med (mina) sverigefinska ögon är filmen också viktig då den istort sätt är den första filmatiserade skildringen av den största invandrargruppen i Sverige, den finska. Speciellt uppmärksammad har filmen blivit i Finland, då många finländare är intresserad av vad det blev av de över 600.000 som flydde fattigdom och arbetslöshet under 1960- och 70-talet. Inte sällan var sverigefinnarnas berättelser om det nya landet fyllda av rasism och utanförskap, där självmord och alkohol var en väg ut från den nya verkligheten. Om detta vittnar den än idag skyhöga självmordsstatistik bland sverigefinnarna, som är långt mycket högre än bland finnar i Finland. Därför var filmen inte helt okontroversiell bland sverigefinnarna då en del menade att filmen spädde på de klassiska fördomarna om finnen som sjävmordsbenägen, våldsam och alkoholiserad. Den typen av reaktioner hör till genrens natur. Det är sällan någon jublar av förnöjsamhet av att få sin existens belyst fullständigt naket och osminkat.
Var femte barn växer upp med minst en förälder som missbrukar. Filmen beskriver tydligt den ansvarsförskjutning som barn till missbrukare utsätts för. Som när 10 åriga Leena torkar upp föräldrarnas spya, eller ser till så att lillebror Sakari får rena kläder och mat och skickas till skolan när föräldrarna ligger bakfulla. Erfarenheten visar att det är först när de anonyma siffrorna i all statistik får liv och skildras i litteratur eller på filmduken som siffrorna får kraft att påverka den allmänna opinionen till förändring.
De klassiska arbetarförfattarna har med pennan som vapen kunnat verka för stora samhällsomvandlingar. Ivar Lo-Johanssons litteratur som beskrev statarnas livsvillkor verkade med största sannolikhet till att statarsystemet avskaffades under 50-talet. Länge trodde man att författarnas makt som opinionsbildare hörde till historien, men idag läses Svinalängorna i gymnasieskolor och används som diskussionsmaterial på socionomutbildningar.
Därför är Svinalängorna helt klart en av de viktigaste filmerna som gjorts i Sverige, och borde vara obligatorisk för varje politiker att se.
Andreas Jonasson
